bakomsoldaten

Idag är jag arg. Så jävla förbannad. På honom, på situationen, på att jag inte kan höra av mig utan måste vänta på samtal, för att jag är ensam, för att jag inte hittar tillbaka till den där känslan där det gick så lätt.

Aaaaaaaaah!

FAN.

Jag tycker inte om att vara arg. Har ingen anledning att vara SÅ HÄR arg. Lite förbannad har jag anledning att vara på honom. Men inte så här.

Så. Jävla. Trött.

Kan han inte bara komma hem, säga att han ångrar sitt karriärval helt och ska bli snickare eller nåt annat 7-16 yrke?

För jag vet ju att ilskan egentligen är frustration, saknad, längtan och lite, lite ilska.

Fan.

Jag vet att det inte är så, att jag är världens ensammaste. Men en av dem. Idag är det ensamt så inihelvete. Jag visste att den här dagen skulle komma, men jag hoppades slippa. För varje dag som var bra hoppades jag på en till, och en till.

Det tog i alla fall en månad istället för 2 veckor som jag förutspådde.

Nu har jag haft några helgers jag-gör-vad-jag-vill-liv, så nu är jag nöjd. Nu kan han komma hem.

Hör du det? Kom hem!

Idag saknar jag en puss. Att möta dig vardagsrummet när du kommer hem och få gå in i dina armar och luta huvudet mot din bröstkorg, sniffa på din hals och få en sådan "jag har saknat dig hela veckan"-kram. Jag längtar efter dig så det gör ont.

Jag skulle ge mycket för en kram och en puss. Kom hem!

Blev påmind om att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag. Det är helt enkelt så att jag har haft fullt upp och inte spenderat särskilt mycket tid vid datorn. Jag har det fortfarande bra, självklart saknar jag honom hela tiden men inte så väldigt mycket mer än jag är van att göra när han varit borta längre än en vecka här i Sverige. I morgon har vi klarat 3 veckor. Nästan halvtid till första leaven.

Men det är som jag trott sådana här småsaker som stör mig - som att jag inte kan prata med honom om när jag vill och behöver det, utan får försöka komma ihåg att ta upp det när han ringer. Som tur är så ringer han relativt ofta, så att vi ändå slipper redogöra för över en veckas händelser i samma samtal, och jag mailar nästan varje dag. Det är lite sämre med responsen på mailen men det känns ändå bra att kunna maila och förmedla sig på något mer sätt än när han ringer.

Jag har sett till nu att boka in något varje helg fram till leaven, inte några stora planer men något varje helg så att jag slipper sitta hemma själv och bara ha mig själv att fundera på. För då kommer jag sakna, massor. Då kommer helgerna kännas sådär tomma som jag inte vill ha dem. Utan min älskling. Därför har jag planerat in en utgång eller en träff med en kompis eller något varje helg, så att det blir något mer men ändå inte allting spikat så att jag inte har något utrymme för egentid.

Nu vill jag att det ska bli leave, semester och att vi snart kan säga att det börjar närma sig definitiv hemresa. Men det är ett tag kvar tills dess, så jag fokuserar på att det snart är halvtid på första perioden. Snart.