bakomsoldaten

Det känns fortfarande bra. Det har idag gått exakt en vecka sedan avresa, och jag är inte alls så upptagen med att tänka på att min älskling befinner sig i ett farligt land 500 mil bort som jag hade räknat med. Inte alls. Det går faktiskt riktigt bra. Lite okoncentrerad ibland, lite tröttare, lite mer lättirriterad. Annars går det faktiskt bra. Jag var rädd att jag skulle må så dåligt att jag inte skulle fungera bra på jobbet, eller gråta hela kvällarna och bara äta Ben&Jerry. Men det gör jag inte. Jag fungerar på jobbet, lagar mat när jag kommer hem och tränar enligt planerna. Det går bra. Tack vare alla förberedelser, såklart. Jag förväntar mig heller inte att det kommer gå så här lätt två månader till, men än så länge gör det det, och jag tänker njuta. Hoppas att ni andra också har det bra!

Dagen jag har fasat för i över ett års tid är avklarad - avskedet när pojkvännen åker på utlandsmission. Vi bestämde oss helt enkelt för att inte säga hej då, utan att vi snart ses så gick det lättare. Har sett flera som gjort så i forumet på invidzonen bl.a. Än så länge går det bra, jag antar att saknaden hoppar in mer om några veckor. Men det är skönt att ha gjort den dagen, ha testat telefonförbindelserna ner och nu faktiskt kan börja nedräkningen till första leaven! Hoppas det gått bra för er andra som vinkat av sina nära.

Det enda jag märker är lite initiativlöshet och kort stubin. Kan väl inte skryta med den skarpaste hjärnan de här dagarna heller, men; jag ligger inte och grinar i armarna på min sambo med en Ben&Jerry i näven. Det gör mig glad. Det var nämligen vad jag fruktade den här sista veckan.

Det närmar sig med stormsteg. Alldeles snart känns det som att det är dags att säga hej då för en stund. Men inte än och förnekelse verkar vara mitt psykes nuvarande försvarsmekanism. Det trivs jag med! Då känner jag mig stark som hulken och 8-9 veckor till första leaven kommer flyga förbi.