Helgen
Jag tänker på den skadade soldatens och hans anhöriga och hoppas att det går så bra det kan gå i det här läget. Hoppas att de får den hjälp och det stöd de behöver nu.
I övrigt var helgen bra, med fantastiskt vårväder och trevligt sällskap. Men hela tiden ramlar tankarna iväg på den skadade soldaten, riskerna... Hur egoistiskt det än är, så kan jag inte låta bli att fundera på hur det hade förändrat livet för oss om det var min soldat som skadades likadant.
Hej du,
min soldat är iväg nu. Han var hemma på leave när detta hände (som tur var) men det är tufft det går inte att undvika men njut av er tid tillsammans innan han åker det är mitt viktigaste råd till dig. Det ni inte gör nu kommer ni sen ångra sen så försök att ha roligt och lägga tankarna på sidan. 24 timmar är 24 timmar. Men kan lugna med att tiden faktiskt går fort, det är svårt att tro men det gör det! Mina tankar är hos er anhöriga som snart blir utan era soldater. Är det er första mission?
Strykekramar i massor
Hej!
Skönt att höra att tiden går fort. Det fungerade inte att kommentera på din blogg, så jag får svara här. Det är vår första mission, vilket gör det så svårt. Ingen av oss vet hur det kommer bli eller hur någon av oss kommer hantera det. Vi kan bara hoppas att vi förberett oss tillräckligt och att det går lättare än vi (jag) tror.
Är det er första mission också?
Kram!
