Tiden går med stormsteg
- Hur känns det nu då när han ska åka om 6 veckor?
Jag reagerade med några sekunders tystnad. Inom mig skrek det. SEX VECKOR!? PANIK! VAR TOG TIDEN VÄGEN!?
Men jag svarade som jag brukar. Jag är så van vid frågan hur det känns när han åker bort att svaret kommer automatiskt, samtidigt som min hjärna räknade febrilt på antal veckor och dagar.
Men frågan kickade igång min hjärna på räkning. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur många veckor det är kvar. Har också fått preliminära leave-datum, så jag satt och räknade på antal veckor i taget som jag ska stå ut. Verkar som att mittenperioden blir tuffast, mellan första och sista leaven.
Vissa dagar känns det som att vi är förberedda, som att vi kommer klara det med bravur och en guldstjärna i kanten. Vissa dagar känns det som att ett kaos utan dess like kommer bryta lös inom mig när han åker...
Ja detta var vår första också.
Det är hemskt när verkligheten kommer ikapp en och varje gång blir det till en chock, går inte att förbereda sig för vissa saker, denna är en av dom. Alla reagerar olika och så kommer det alltid vara. Jag hade tur att skapa en vänskap med en tjej som är i stort sätt som mig, våra killar har arbetat tillsammans en lång tid och vi har fått en jätte bra kontakt. Går inte en dag utan att vi hörs.
Det är det viktigaste i hela resan, hitta någon att dela ALLT med, någon som förstår dig. Invidzonen är fantastisk, första perioden vi var ifrån varandra (6 veckor) chattade jag med invidzonen varje torsdag samt hade mejlkontakt med en mentor.
Du kan mer än gärna höra av dig till mig, vet hur det är att ha en kille med detta yrke som sagt.
Kämpa på och se till att njuta av tiden tillsammans, vet att det kan kännas som att det är en kort tid kvar tills han åker med det är ungefär i dom omgångarna dom sen är iväg, så om du tycker dessa 6 veckor går snabbt så kommer dom gå lika snabbt sen, massor med strykekramar!
