Sysselsättning eller tid?
Kriser är alltid olika beroende på vad som utlöst krisen, men jag genomgick nyligen en kris av annat slag. Krisen uppstod oberoende av men i samband med att jag blev sambo, flyttade till ny ort, började på ett nytt jobb och flyttade hemifrån. Min lösning på livspusslet och sorgearbetet jag genomgick var att hålla mig sysselsatt. Jag började på ortens gym där jag provade olika träningspass, jag skaffade mig en medryttarhäst med löfte att rida två dagar i veckan, jag började umgås med nya vänner via jobbet på eftermiddagarna, jag bakade, lagade mat, packade upp etc. Det var fullt upp från 05:30 till 22:00.
Jag tog slut.
För mig fungerade det inte alls. Nu har jag plockat bort gymmet, till stor del ridningen, umgänge med arbetskamrater och hushållssysslor. Inget av det blev kul, allt blev måsten för jag behövde bara få lägga mig ner och tjuta och bearbeta sorg och kris.
Nu funderar jag på hur jag ska hantera en ev. utlandstjänstgöring. Göra som mina första plan att hålla mig sysselsatt, eller inte planera in något extra så att jag har tid och energi över att bearbeta mina känslor? Blir det för mycket tid, kommer jag fundera för mycket?
Om någon av er har hittat en fungerande strategi får ni gärna kommentera och dela mer er, även om det är olika från person till person är det intressant att höra hur andra har gjort.
Hej!
Jag känner igen mig i mycket av det du redan skrivit. Jag bor själv på veckorna, jag var medveten om att han ville iväg inom det första året vi var ihop, jag har försökt sysselsätta mig 200% jag har legat och gråtit i soffan tills det helt enkelt inte kom mer. Just nu har vi det jobbigt och risken finns väl att han tar beslutet att avsluta vårt förhållande om vi inte löser det innan han åker i vinter. Men i vilket falla som helst förstår jag hur du har det. Att vara ensam i en ny stad, ensam på helgerna och bara vilja ha den man älskar nära. Känna dem bredvid sig.
Oj det blev nästan ett helt inlägg här =P men behöver du någon gång prata av dig har du här en som förstår.
"känna dem bredvid sig" - fullträff. Det är exakt det jag önskar ibland på veckorna. Även om han är ett telefonsamtal bort så känner jag honom inte bredvid mig... Hoppas att ni kan lösa det så att inte förhållandet tar slut. Har han varit utomlands förut när ni varit tillsammans?
ja, han har varit en tur i Kosovo så det blir inte första gången. Då gick det bra men då bodde vi inte ihop heller. Det är sedan vi flytta ihop problemen poppat upp. Eller för honom i alla fall. Jag märkte inget för än han berätta hur han kände.
