bakomsoldaten

Det börjar bli dags att uppdatera. Som jag kommenterade på inlägget Ensam så går det upp och ner, ibland går det riktigt bra och ibland är det skitjobbigt.

Något som blivit bättre är min egen hantering av veckopendling. Det känns inte längre lika stort, jag börjar kanske vänja mig vid det. Självklart är det tråkigt att bli ensam kvar på söndagen eller måndagen, men jag blir inte längre tjutfärdig och arg om han behöver åka någon timme eller t.o.m. ett dygn tidigare än jag räknat med. Jag försöker acceptera situationen och se att det bara är en begränsad tidsperiod i livet.

Sen har jag mina sämre dagar, när jag fastnar i tankarna att han kanske inte kommer hem igen, att det här kanske är den enda delen av livet som jag får dela med honom. De dagarna är fruktansvärt jobbiga. Framförallt kvällarna när jag slappnar av för att sova och stänger av tankefiltret.

Men det går sakta framåt, och jag funderar mer och mer på dessa PREP-kurser. Min sambo verkar tycka att det är lite hum-bug, men gör det för min skull om jag ber honom. Tricket blir nu att få honom att tycka att det är bra, för vilken nytta gör en kurs på någon som är skeptisk till innehållet? Vi får se hur vi gör, skönt att möjligheten finns i alla fall.

När jag ändå uppdaterar vill jag passa på att tipsa om InvidZonens egen tidning som de ger ut gratis (enda kostnaden är portot). Jag har börjat prenumerera och den verkar ge en hel del till oss anhöriga!

De har även små rutor i tidningen med bra tips eller fakta om vilken skillnad försvarets insats har gjort i t.ex. Afghanistan - de tänker jag klippa ur och sätta på kylen som en påminnelse om vilken fantastisk karl jag har som gör det jobb han gör!