Positiva tankar.
Jag försöker tänka så positivt som möjligt, speciellt nu när det kryper allt närmre sommaren och avresa. Så här till jul så myser jag extra mycket över att det är just jul, eftersom jag älskar den högtiden. Tid att träffas, umgås och ge bort presenter till dem man tycker om. Allt inpacketerat i ett slags lugn (i alla fall i min familj, det verkar helt galet hemma hos en del andra familjer).
Men så kan jag inte alltid hålla borta tankarna, de där hemska som kommer om jag sett något sorgligt på TV kombinerat med svårt att sova; tänk om det är den sista julen?
Men så tänker jag också; det var inte så länge sedan det var jul. Alltså är det inte så långt kvar till nästa jul, och nästa jul har vi genomlevt en mission tillsammans och han kommer vara hemma igen och vi kommer fira jul igen.
Ju närmre missionen - desto närmre ett liv utan försvarsmakten. Om det nu blir som han säger, att han kommer leta efter något annat efter den här resan. Vi får se, kanske blir han kvar länge innan han bestämt sig för vad han vill göra, eller så har han något på gång redan när han kommer hem.
Jag längtar till ett liv med mer vardag tillsammans, där båda kan dagspendla eller i bästa fall jobba i samma stad, så att vi träffas varje dag och inte behöver räkna timmar och minuter tillsammans.
Det blir lite påfrestande till slut att hela tiden tänka "men då kommer jag ju inte träffa dig lika mycket", eftersom det är begränsad tid varje vecka som vi kan träffas.
Just nu försöker jag njuta av julen som den är och inte tänka så mycket på 2012.
Men så kan jag inte alltid hålla borta tankarna, de där hemska som kommer om jag sett något sorgligt på TV kombinerat med svårt att sova; tänk om det är den sista julen?
Men så tänker jag också; det var inte så länge sedan det var jul. Alltså är det inte så långt kvar till nästa jul, och nästa jul har vi genomlevt en mission tillsammans och han kommer vara hemma igen och vi kommer fira jul igen.
Ju närmre missionen - desto närmre ett liv utan försvarsmakten. Om det nu blir som han säger, att han kommer leta efter något annat efter den här resan. Vi får se, kanske blir han kvar länge innan han bestämt sig för vad han vill göra, eller så har han något på gång redan när han kommer hem.
Jag längtar till ett liv med mer vardag tillsammans, där båda kan dagspendla eller i bästa fall jobba i samma stad, så att vi träffas varje dag och inte behöver räkna timmar och minuter tillsammans.
Det blir lite påfrestande till slut att hela tiden tänka "men då kommer jag ju inte träffa dig lika mycket", eftersom det är begränsad tid varje vecka som vi kan träffas.
Just nu försöker jag njuta av julen som den är och inte tänka så mycket på 2012.
Kommentarer
Trackback
