Ingen energi
Inga stora livsstilsförändringar, bara saker som att ta upp boxningsträningen igen som jag älskar.
Men vad gör jag?
Jag sitter hemma, äter glass och tar i med all energi jag har kvar efter en arbetsdag för att städa lite i lägenheten. Jag vet inte var min energi har tagit vägen. Det är ju nästan ett år kvar tills Tobias ska utomlands, och jag mår redan kasst. Jag vet inte när jag ska lära mig leva med veckopendling och att han faktiskt ska utomlands, någon gång måste jag ju komma tillbaka och bli mig själv igen?
Nu är det ju inte bara min sambos jobb och dess konsekvenser som dragit ner mig några hack på stegen, det har hänt en del andra saker som gjort mig ledsen. Men hur länge ska det hålla på? Jag vill kunna göra det jag mår bra av, jag vill orka göra det jag mår bra av...
Jag vet hur du har det. Jag gick ner mig ganska mycket ett tag. Det började När vi flytta ihop vid årsskiftet och jag verkligen märkte hur ensamt det var. Jag prata en massa om hur jag ville förändra mitt liv, träna och göra saker men det blev aldrig av. Jag tappa mig själv och i samband med att han då också fick det jobbigt på jobbet ledde det till att vi gjorde slut. Vi såg inte varan och tog inte tillvara på varan. När det väl tog slut nådde jag botten, jag var väldigt nära en depression och mådde kast. Men jag började läsa böcker om att ta sig ur personliga konflikter och tog tag i mitt liv. Började göra saker jag ville vare sig jag hade ork eller inte och hittade tillslut tillbaka till mig själv. Tiden isär hjälpte även honom mycket, han har utvecklats och lärt sig så mycket, som du förstår har vi börjat hitta tillbaka till varan och insett hur mycket vi faktiskt betyder för varan men också att vi verkligen måste jobba på oss själv konstant. Det hjälper inte att bara jobba på relationen för då drunknar man i det med. Balansen mellan vi och jag och du måste finnas. En övervikt på det ena eller det andra kommer bara fördärva i längden. SÅ med detta VÄLDIGT långa inlägg vill jag bara säga att se till att ta tag i ditt liv! Jag vet att det är jobbigt och kan vara svårt men du kommer verkligen behöva det när han väl är iväg. Annars kommer den perioden bli olidlig. Jag vet jag har redan gått igenom en mission och då bodde jag ändå hemma så jag hade folk omkring mig konstant. VIlket hjälpte mycket. Samt att jag plugga 100% och jobbade 100%. Det är mitt bästa tips, sysselsätt dig så mycket du bara kan. Vila kan du göra när han väl är hemma igen för du ska räkna med att även om han kommit hem o missionen är avslutad så tar det 2-4 veckor tills han verkligen kommit hem ändå.
Jag hoppas att jag kunnat hjälpa och ge en del bra tips. Detta är visserligen min egna erfarenhet men från vad jag pratat med andra anhöriga och med invidzonen så har jag en känsla av att de är ganska korrekt.
Kram miss
Jag satsade på just det du säger när vi flyttade ihop och veckopendlingen fick en helt ny innebörd, samtidigt som det hände något väldigt tragiskt nära mig - jag sysselsatte mig till max. Men det fungerade bakvänt, jag mådde ännu sämre när jag var helt slut psykiskt och fysiskt.
Lagom mycket att göra är väl bäst för mig, annars blir jag för stressad i o m att jag har ett stressigt arbete. Men det gäller nog att komma ur det där mönstret... Frågan är bara hur.
Du skriver att du gjort det du ville fast du inte orkade. Mitt problem ligger inte i fysiskt trötthet, jag vill inte längre när det väl är dags, ser ingen mening med det.
