Fantastiskt bra beskrivet
Välkommen till Afghanistan Airline, var god sätt dig till höger och håll in armar och ben för det här kommer att bli en lång och fartfylld resa! Vi kan erbjuda kallduschar i form av hemska nyheter och som tilltugg kan ni välja antingen den delikata men krispiga telefonlinjen eller den lite mer mjukare e-mailen som är som ett kinderägg- man vet aldrig vad man får. Vi kommer att landa i Verkligheten igen om sex månader så förbered er på en lång flygtur. Säkerhetsbältet skall vara på när skylten lyser och prognosen säger att det kommer att bli en skakig resa så under er finner ni spypåsar och filtar.
Trevlig resa!
Jag håller förresten redan på att kräkas på ordet anhörig. Jag är redan trött på att vara anhörig. Jag längtar till den dagen jag "bara" är flickvän eller allra helst sambo. På riktigt sambo, inte bara på helgerna.
Hej bakomsoldaten!
Haha vad roligt, det här var första gången jag kom in på din blogg och såg min text. Kul att du gillade det!
Och ja..anhörig är väldigt segt ibland. Men för mig känns det mer att det är bara att acceptera läget. Jag kommer alltid vara anhörig till en soldat, oavsett om han är i Sve eller utomlands.
Jag hoppas att du har en bra kväll!
Jag håller med om att det verkligen är en bra beskrivning för hur det är att vara anhörig. Tänker att anhörig är man ju alltid oavsett vart de är, men förstår ändå din tanke om att "bara" få vara flickvän eller sambo igen.
Med tanke på förra inlägget tycker jag att det är väldigt viktigt att du försöker få din kille att förstå att du behöver prata. Det kommer att göra hela missionen lättare för er båda om ni pratat igenom mycket i förväg. Det blir tillräckligt med frågor under tiden och om han inte vänjer sig vid att du vill veta så är sannolikheten större att ni känner att det blir svårare under tiden ni endast kan kommunicera via telefon och email. Det handlar ju om er båda, ni går båda igenom den här missionen, tillsammans.
