Ensam
Publicerat: 2011-10-31 | 21:13:32 i Tankar och funderingar
En del dagar känner jag mig mer ensam än andra.
Speciellt dagar när jag inte har något speciellt att göra.
Ensamma, tråkiga dagar.
Dagar som egentligen hade varit perfekta för att krypa ner under täcker, eller ner i soffan med min älskling.
Känna värmen från hans kropp, känna att han är nära.
Spara sekunder och minuter inför missionen som vi är nära.
Speciellt dagar när jag inte har något speciellt att göra.
Ensamma, tråkiga dagar.
Dagar som egentligen hade varit perfekta för att krypa ner under täcker, eller ner i soffan med min älskling.
Känna värmen från hans kropp, känna att han är nära.
Spara sekunder och minuter inför missionen som vi är nära.
Kommentarer, 2stHero of War
Publicerat: 2011-10-26 | 11:20:07 i Vardag
Låt som får en att tänka till.
En liten tröst är att min soldat åker med svenska försvaret, inte med USA:s styrkor. Jag föreställer mig och intalar mig att de inte får se lika mycket elände eller i alla fall inte tvingas orsaka lika mycket elände.
Sömnlösa kvällar
Publicerat: 2011-10-08 | 19:23:34 i Tankar och funderingar
Det är nog de värsta kvällarna, när man inte kan somna och allt man tänker på blir så mycket större än det egentligen är. De kvällarna ligger jag ofta och tänker på vår situation med veckopendling och ständig längtan efter honom. Tänker på hur det kommer bli när han åker på mission i 6 månader, hur kommer det fungera? Hur kommer vi klara att göra leaveveckorna så bra som möjligt?
Den allra värsta tanken drabbar mig också en del av de här kvällarna - tänk om han inte kommer hem igen?
Någonstans gnager det i mig att det är lite för bra för att vara sant, att jag har hittat en sån underbar kille som det fungerar så bra med, som allt känns så rätt med. Kanske är det så, kanske får jag inte leva hela livet med honom. Det kanske bara är ett kort tag...
Å vad fan tar jag mig till om min älskade älskade karl dör under missionen? Jag orkar inte ens tänka på det.
Den allra värsta tanken drabbar mig också en del av de här kvällarna - tänk om han inte kommer hem igen?
Någonstans gnager det i mig att det är lite för bra för att vara sant, att jag har hittat en sån underbar kille som det fungerar så bra med, som allt känns så rätt med. Kanske är det så, kanske får jag inte leva hela livet med honom. Det kanske bara är ett kort tag...
Å vad fan tar jag mig till om min älskade älskade karl dör under missionen? Jag orkar inte ens tänka på det.
