Positiva tankar.
Publicerat: 2011-12-18 | 21:23:37 i Tankar och funderingar
Jag försöker tänka så positivt som möjligt, speciellt nu när det kryper allt närmre sommaren och avresa. Så här till jul så myser jag extra mycket över att det är just jul, eftersom jag älskar den högtiden. Tid att träffas, umgås och ge bort presenter till dem man tycker om. Allt inpacketerat i ett slags lugn (i alla fall i min familj, det verkar helt galet hemma hos en del andra familjer).
Men så kan jag inte alltid hålla borta tankarna, de där hemska som kommer om jag sett något sorgligt på TV kombinerat med svårt att sova; tänk om det är den sista julen?
Men så tänker jag också; det var inte så länge sedan det var jul. Alltså är det inte så långt kvar till nästa jul, och nästa jul har vi genomlevt en mission tillsammans och han kommer vara hemma igen och vi kommer fira jul igen.
Ju närmre missionen - desto närmre ett liv utan försvarsmakten. Om det nu blir som han säger, att han kommer leta efter något annat efter den här resan. Vi får se, kanske blir han kvar länge innan han bestämt sig för vad han vill göra, eller så har han något på gång redan när han kommer hem.
Jag längtar till ett liv med mer vardag tillsammans, där båda kan dagspendla eller i bästa fall jobba i samma stad, så att vi träffas varje dag och inte behöver räkna timmar och minuter tillsammans.
Det blir lite påfrestande till slut att hela tiden tänka "men då kommer jag ju inte träffa dig lika mycket", eftersom det är begränsad tid varje vecka som vi kan träffas.
Just nu försöker jag njuta av julen som den är och inte tänka så mycket på 2012.
Men så kan jag inte alltid hålla borta tankarna, de där hemska som kommer om jag sett något sorgligt på TV kombinerat med svårt att sova; tänk om det är den sista julen?
Men så tänker jag också; det var inte så länge sedan det var jul. Alltså är det inte så långt kvar till nästa jul, och nästa jul har vi genomlevt en mission tillsammans och han kommer vara hemma igen och vi kommer fira jul igen.
Ju närmre missionen - desto närmre ett liv utan försvarsmakten. Om det nu blir som han säger, att han kommer leta efter något annat efter den här resan. Vi får se, kanske blir han kvar länge innan han bestämt sig för vad han vill göra, eller så har han något på gång redan när han kommer hem.
Jag längtar till ett liv med mer vardag tillsammans, där båda kan dagspendla eller i bästa fall jobba i samma stad, så att vi träffas varje dag och inte behöver räkna timmar och minuter tillsammans.
Det blir lite påfrestande till slut att hela tiden tänka "men då kommer jag ju inte träffa dig lika mycket", eftersom det är begränsad tid varje vecka som vi kan träffas.
Just nu försöker jag njuta av julen som den är och inte tänka så mycket på 2012.
Kommentarer, 0stEn liten reminder
Publicerat: 2011-12-11 | 21:08:02 i Vardag
En liten reminder om vad som är viktigt här i livet. Tog mig friheten att kopiera texten som en annan anhörig lagt upp på Invidzonens forum.
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började, lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt "ja".
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådan som — om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod — ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat — småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.
Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först — sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade: Jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började, lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.
Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt "ja".
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådan som — om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod — ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat — småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.
Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först — sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade: Jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
Update
Publicerat: 2011-12-01 | 20:02:45 i Vardag
Det börjar bli dags att uppdatera. Som jag kommenterade på inlägget Ensam så går det upp och ner, ibland går det riktigt bra och ibland är det skitjobbigt.
Något som blivit bättre är min egen hantering av veckopendling. Det känns inte längre lika stort, jag börjar kanske vänja mig vid det. Självklart är det tråkigt att bli ensam kvar på söndagen eller måndagen, men jag blir inte längre tjutfärdig och arg om han behöver åka någon timme eller t.o.m. ett dygn tidigare än jag räknat med. Jag försöker acceptera situationen och se att det bara är en begränsad tidsperiod i livet.
Sen har jag mina sämre dagar, när jag fastnar i tankarna att han kanske inte kommer hem igen, att det här kanske är den enda delen av livet som jag får dela med honom. De dagarna är fruktansvärt jobbiga. Framförallt kvällarna när jag slappnar av för att sova och stänger av tankefiltret.
Men det går sakta framåt, och jag funderar mer och mer på dessa PREP-kurser. Min sambo verkar tycka att det är lite hum-bug, men gör det för min skull om jag ber honom. Tricket blir nu att få honom att tycka att det är bra, för vilken nytta gör en kurs på någon som är skeptisk till innehållet? Vi får se hur vi gör, skönt att möjligheten finns i alla fall.
När jag ändå uppdaterar vill jag passa på att tipsa om InvidZonens egen tidning som de ger ut gratis (enda kostnaden är portot). Jag har börjat prenumerera och den verkar ge en hel del till oss anhöriga!
De har även små rutor i tidningen med bra tips eller fakta om vilken skillnad försvarets insats har gjort i t.ex. Afghanistan - de tänker jag klippa ur och sätta på kylen som en påminnelse om vilken fantastisk karl jag har som gör det jobb han gör!
Något som blivit bättre är min egen hantering av veckopendling. Det känns inte längre lika stort, jag börjar kanske vänja mig vid det. Självklart är det tråkigt att bli ensam kvar på söndagen eller måndagen, men jag blir inte längre tjutfärdig och arg om han behöver åka någon timme eller t.o.m. ett dygn tidigare än jag räknat med. Jag försöker acceptera situationen och se att det bara är en begränsad tidsperiod i livet.
Sen har jag mina sämre dagar, när jag fastnar i tankarna att han kanske inte kommer hem igen, att det här kanske är den enda delen av livet som jag får dela med honom. De dagarna är fruktansvärt jobbiga. Framförallt kvällarna när jag slappnar av för att sova och stänger av tankefiltret.
Men det går sakta framåt, och jag funderar mer och mer på dessa PREP-kurser. Min sambo verkar tycka att det är lite hum-bug, men gör det för min skull om jag ber honom. Tricket blir nu att få honom att tycka att det är bra, för vilken nytta gör en kurs på någon som är skeptisk till innehållet? Vi får se hur vi gör, skönt att möjligheten finns i alla fall.
När jag ändå uppdaterar vill jag passa på att tipsa om InvidZonens egen tidning som de ger ut gratis (enda kostnaden är portot). Jag har börjat prenumerera och den verkar ge en hel del till oss anhöriga!
De har även små rutor i tidningen med bra tips eller fakta om vilken skillnad försvarets insats har gjort i t.ex. Afghanistan - de tänker jag klippa ur och sätta på kylen som en påminnelse om vilken fantastisk karl jag har som gör det jobb han gör!
