bakomsoldaten

Efter ungefär en månads ledighet har han nu åkt iväg till jobbet igen. Både skönt och som vanligt lite ledsamt. Jag kommer nog aldrig bli riktigt bra på söndags-hej-då, men det är inte lika illa som första gångerna.

Å andra sidan är det skönt att komma tillbaka till rutinerna, för det ruckas en hel del på dom när han plöstligt är hemma på vardagarna. Speciellt eftersom vi aldrig levt så, vi har inga rutiner för vardagar tillsammans. Så då antar jag att han fixar middag, han antar att vi fixar det tillsammans när jag kommer hem eller att jag köper med mig något att laga av. Så håller vi på med allt, tills vi nu efter någon månad började få balans på det hela.

Jag längtar något otroligt mycket efter den dagen han gör sista dagen inom försvaret och börjar plugga/jobba på dagpendlingsavstånd. Det ska bli skönt.

Allra mest kanske jag längtar tills idag, om ett år. Då har han gjort sin mission, vi kan börja planera framåt och förhoppningsvis kommer han inte hem med besked om att han vill fortsätta med en mission till.

Lite uppdatering, kommer säkert mer någon dag. Jag har märkt att jag bloggar mest när han är borta och jag känner mig nere, lite som en kanal att skriva av mig på. Lite trist för er läsare, jag får försöka bättra mig.