bakomsoldaten

För ett litet tag sen gjorde min soldats gruppchef något väldigt bra - han drog ihop hela gruppen med respektive för att alla skulle få träffas och se varandra. Vi hemma fick se vilka alla i gruppen var, och gruppen fick se vilka vi hemma var. Det var också skönt att ha ett ansikte på de andra anhöriga, ifall det blir så att vi håller kontakten med varandra under utlandsmissionen.

Det är ett tips till alla soldater, gruppchefer, anhöriga etc. - dra ihop gruppen utanför arbetstid och låt anhöriga vara med. En enkel grillkväll, fika eller vad som helst. Bara ni får se varandra.

Jag har också under semestern fått se regementet Tobias jobbar på och i vilka lokaler han brukar vara, hur bilarna ser ut och liknande. Det gör det enklare för mig att förstå vad han pratar om och det är skönt att ha en bild av hans vardag.

Det var ett tag sedan jag uppdaterade här, det beror på semestrar. Tobias har haft semester ett tag och alltså varit hemma när jag kommit från jobbet, vilket har varit underbart. Vi har sedan varit iväg på en gemensam semester, vilket också var fantastiskt.

Jag känner mig rent av bortskämd med att kunna umgås så här ofta med honom, och att han inte är på väg någonstans.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på nästa sommar, som jag förmodligen kommer spendera utan honom, när han är iväg på mission... Det är svårt att inte tänka på det samtidigt som jag försöker låta bli så mycket som möjligt eftersom det förstör den här sommaren.

Det kommer troligtvis vara lite kass uppdatering här, dels för att jag har fullt upp och för att jag försöker skjuta undan ämnet "utlandsmission" hur huvudet ett tag, låtsas att vi bor i ihop hela veckorna jämt och att han inte ska iväg.

Det blev inte något välskrivet inlägg direkt, men jag uppdaterar mer efter semestrarna, när hjärnan kopplat på veckopendling och sambolivet med försvarsmakten som arbetsgivare.