bakomsoldaten

För det mesta är det up's nu. Ett tag. Jag har bestämt mig för att 2012 ska bli ett bra år, trots att 2012 är året för missionen. Mycket annat är riktigt bra nu, jag försöker trivas med det.

Men sen har jag mina down's, när det är så förbannat svårt att trivas med att allt annat är så bra. Allt känns bara eländigt, jag kan stå vid diskhon och fundera på varför jag mår så dåligt. Då kommer jag på, att det nog är en sådan dag. En sådan dag där jag inte kan sluta tänka på hej då, månader isär och att jag kommer vara rädd.

För det kommer jag vara. Hur många gånger min sambo försöker intala mig att det är farligare att åka bil än att åka på mission. Att det är farligare att flyga dit än att vara där. Men du ska ju förfan både flyga dit, köra bil där och befinna dig där! har jag lust att skrika åt honom, hans argument är så otroligt löjliga i mina öron. Jag vet vad statistiken säger, jag vet att det inte kallas krig, "bara" väpnad konflikt. Jag är i alla fall rädd.

It feels like my heart is made of glass, it cracks just by looking at it.