Ensammast i världen
Lite så känns det idag. Fast det är jag inte egentligen. Men känslan är där i alla fall. Inte ens glass är gott. Inget hjälper. En sådan dag som jag skulle ha tagit tag i mig själv, stuckit ut på en löprunda eller gjort något som faktiskt fått mig att må bättre.
Istället stannar jag kvar inne, ensam.
Har gjort ett paket till min älskling i alla fall. Kanske är det lite på grund av det jag känner mig så ensam. Jag vet att det jag packar ner och skriver i brevet nu kommer inte han se, läsa och förhoppningsvis uppskatta förrän om 1-2 veckor. Jag vill dela livet NU.
Jag lyckas inte riktigt komma ifrån den där känslan av att livet står på paus. Ibland lite på slow forward. Sen paus igen. Aldrig play.
Jag längtar så inåthelvete tills missionen är slut och vi kanske kan trycka på play.
Istället stannar jag kvar inne, ensam.
Har gjort ett paket till min älskling i alla fall. Kanske är det lite på grund av det jag känner mig så ensam. Jag vet att det jag packar ner och skriver i brevet nu kommer inte han se, läsa och förhoppningsvis uppskatta förrän om 1-2 veckor. Jag vill dela livet NU.
Jag lyckas inte riktigt komma ifrån den där känslan av att livet står på paus. Ibland lite på slow forward. Sen paus igen. Aldrig play.
Jag längtar så inåthelvete tills missionen är slut och vi kanske kan trycka på play.
Kommentarer
Trackback
