Förlåt, hörni

Det är kass uppdatering på den här bloggen, och jag ber om ursäkt. Det kan ju knappast vara kul att läsa en blogg som bara uppdateras med elände.
 
Jag har det rätt bra faktiskt, som ni nog förstod hade jag en liten dipp här för ett par veckor sedan, men jag har rest mig igen. Det som är jobbigast nu är den trots allt begränsade kommunikationen, att allt man normalt sett har hela helgerna på sig att ta upp ska hostas upp på en halvtimme i telefonen. Telefonen är inte heller helt pålitlig, när som helst kan samtalet avbrytas eller så försvinner den andre en stund. Inte läge för att ta upp känsligare diskussioner.
 
Därför är det mycket som jag tänker på att jag vill ta upp sedan, på leaven eller när hela missionen är klar. Då hamnar jag lite tillbaka i den där känslan av att allt står på paus under tiden. Att så mycket får vänta, till sedan. TIlls missionen är klar. Då blir jag lätt lite bitter över att missionen, min sambos yrke, styr så stor del även av mitt liv. Det är ju oundvikligt, men jag kan inte låta bli att en del dagar få bittra känslor över det.
 
Just nu längtar jag efter leave, och det är hanterbart lång tid kvar tills dess, så att vi i alla fall får nästan 3 veckor på oss att prata och bara umågs.
 
Hoppas att det går bra för er andra som antingen redan är mitt uppe i en mission, återhämtar er efter en eller förbereder er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback