bakomsoldaten

Idag är jag arg. Så jävla förbannad. På honom, på situationen, på att jag inte kan höra av mig utan måste vänta på samtal, för att jag är ensam, för att jag inte hittar tillbaka till den där känslan där det gick så lätt.

Aaaaaaaaah!

FAN.

Jag tycker inte om att vara arg. Har ingen anledning att vara SÅ HÄR arg. Lite förbannad har jag anledning att vara på honom. Men inte så här.

Så. Jävla. Trött.

Kan han inte bara komma hem, säga att han ångrar sitt karriärval helt och ska bli snickare eller nåt annat 7-16 yrke?

För jag vet ju att ilskan egentligen är frustration, saknad, längtan och lite, lite ilska.

Fan.